Totalt veckovill. Läser om en valrörelse men glömmer vilket val det är och förvånas gång på gång över att det råder en så febril aktivitet hos mina politiska vänner. För ett ögonblick tänker jag att jag ska ringa barnens far och kolla om dottern har gått hem tidigt från fritids. Tittar upp på datorklockan och inser att klockan är 9.30. Hur gick det till? L undrade om jag inte skulle ta morfin för smärtan idag. Hon skämtade och sa att timmarna går fortare. Men det verkar som att mina lediga timmar som vanligt står stilla. Med eller utan morfin kan en dag vara i ett år utan yttre stimuli. Jag roar mig kungligt i köket när jag hittar Ls MEWS-kort. Jag är inte aktuell för intensivsjukvård, det är väl alltid något. Jag lyssnar på Thåström och tänker att jag borde sluta med det. Det är som kvicksand att sitta inlindad i en filt och lyssna på Thåström. Man sjunker sakta ner i dvala. Kanske är det bra att sluta bry sig om att minuterna är så långa, att det inte slutar strama och svida i vänsterbröstet.

Jag tänker att om jag orkade städa så skulle jag kunna bjuda över någon på kaffe, men jag orkar inte städa och orkar inte dricka kaffe med någon. Kanske är det så att jag är sjukskriven för att jag är ofrisk? Igår påtade jag i landen efter att L fyllt på jord. Jag var helt slut efteråt. Efter det åkte vi ju vidare till villavännerna och deras akuta kris. Det var mycket på en dag. Imorgon ska vi byta tejp på tuttarna. Idag får bara vara en mellandag. Helt enkelt. Jag ska be L om hjälp att tvätta håret när hon kommer hem. Jag får inte ta händerna bakom huvudet och kan inte duscha hela mig på en gång eftersom jag är inlindad i vattengenomsläpplig tejp. Jag blir så trött av skitigt hår. Jag går klädd i ett par boxershorts och en orange t-shirt med trycket ”from och frän från jönköpings län” en läger-t-shirt från 1996. Sug på den och överväg om inte mina MEWS-poäng, så mina sexighetspoäng. Dra ifrån ett par poäng för sårvätska som färgar förbanden, ytterligare några för att jag börjar gråta varje gång jag tänker på snus och sno de sista poängen för att jag inte kan röra mig utan att svära, högljutt.

Men jag och Jocke resignerar. Vi tvivlar vidare om det verkligen är något val. Vi orkar inte göra refräng utan skrålar LALAALALALLALALAA när vi inte har något att säga. Det spelar ingen roll hur mycket man önskar att man hade något att säga. Hur mycket jag önskar att jag kunde säga till min krisande vän att det ordnar sig, att jag borde ringa min far som jag inte pratat med på fyra månader, att jag borde köpa en bröllopspresent och en 60-årspresent åt min mor, att jag borde prata med min syster och min bror, som inte vet att jag skulle opereras, varför de ska ha något med mina tuttar att göra… Och förresten, varför ska jag prata med min far? Det var ju för fan jag som ringde senast. Visst räknas det även om man ringer när det är födelsedag? Jag bestämmer att det räknas och jag ringer inte honom. Mina syskon har också telefoner. De kan ringa mig! Min mammas present måste fixas. Dessutom fortsätter hon vara en liten pärla. Även om hon snackar på tok för mycket…

Slutsats:

RLS:1

GCS:15

MEWS:1

Sexighet:0

Diskussion:

Jag tror att jag behöver rycka upp mig. Kanske kan en kopp kaffe hjälpa till…. Om jag får ett mail till i stil med Sofie (som du inte känner ALLS) har också kommenterat Fias status (som  du var dum nog att uttala dig om…) så mordhotar jag facebook… så det så!