Jag är en hob. Äventyr bär mig lite emot. Det är inte så konstigt, eller jo, det är det. Varje gång jag har genomfört en förändring i mitt liv har det blivit bättre än vad det var innan. Nu har vi hittat drömhuset, det är inte ens en månad kvar tills vi flyttar. Nästan allting är klart. Nu kommer de mörka molnen. De kalla fötterna. Känslan av att jag har givit mig ut på ett äventyr som övergår min förmåga. Jag vet inte varför men jag är sån! Jag tror att jag kan bo i ett hus, men kan jag vara administratör för ett hus? Kan jag gå in i familjeföretaget AB igen och den här gången med ett hus att ta hand om?
Jag har alltid haft det övergripande ansvaret för att saker blir gjorda, som jag ser det. Det jag känner nu är att jag inte kan ta hela ansvaret, vi måste vara två. Men jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur man säger att det är dags att tvätta bilen eller klippa gräsmattan på ett sätt så att man inte låter som en surkärring. Nu ser jag allt som behöver göras men vet inte hur jag ska förmedla oron om att jag kanske är den enda som ser det. Jag vet inte varför jag är orolig. Kanske för att min tid just nu verkligen inte räcker till. Jag springer mellan möten och fritids. Åker mellan norrland och hemma. Och när ska jag klippa gräset, säga upp bredbandet, posta papper till HSB, göra om försäkringar, boka städfirma, lämna in bilen för byte av ruta… listan är så lång och jag har inte ens ett hus än. Hur blir det sedan? Kommer jag att vara lika låst och lika stressad? Kommer gräset att bli klippt och kommer jag någonsin att få ordning?
Yrseln kommer direkt jag tänker på listan och på flytten och det fina huset. Just nu är det bara jobbigt. Jag vet att jag är sån. Det är jobbigt med förändringar. Det jobbigaste är att inte kunna förmedla det. Att se allting i svart och mörkgrått och inte kunna säga att det här känns så stort. Så jag gråter för småsaker, jag klarar inte små ändringar i planer och när jag förlorar ett uns av min vardagskoll så imploderar mitt universum. Fan, måtte denna flytt bara bli gjord så jag kan börja andas igen!
