Ja, förutom att det är en bok som jag läst 50 sidor i och förpassat till en hylla… Det är svårt med drömmar. Det är så mycket om och endast om. Om jag inte var så lat, så hade jag kanske blivit läkare. Om jag hade förstått vitsen med preventivmedel kanske jag skulle slippa paniken när min dotter frågar ”när du och pappa träffades, vem blev kär i vem då?”. Om jag hade varit lite mer jordnära hade jag kanske skaffat mig en utbildning för att jobba vid ett skrivbord (och kanske drömt om att få vara sjuksköterska på en akutmottagning). Om jag var så jävla mån om mina drömmar så skulle jag se till att förverkliga dem oavsett. Eller?

Istället ligger jag i vardagsrummet och drömmer om att få sova. Jag har tackat ja till en utbildning som jag velat gå i tre år, men vet inte om jag är redo att börja plugga. Är det verkligen vad jag vill? Hur skulle jag kunna veta? Jag drömmer om att bo någon annan stans men vet inte riktigt vad jag vill bli av med eller vad jag skulle vilja ha. Jag drömmer om att ha en frisk son, men vill gärna ha honom kvar. Vill så gärna äta kakan, men vill så gärna ha den kvar.

Jag bor i en lägenhet med bra utrymmen, jag sover gott om jag stänger dörren till köket eftersom fläkten driver mig till vansinne, men fläktar finns överallt. Men jag drömmer om en 50-talslägenhet. En central, eller halvcentral bostadsrätt med bevarade detaljer och allt det där andra. Men jag gillar min förort. Jag gillar lunken och kol-grannarna, Torgny tvärs över som alltid pratar med Snöret och jag får tolka (nej, jag gillar nog inte honom förresten, men jag gillar honom som del av förortsgrejen).  När Snöret säger ”hej då, nu smiter jag” så får jag panik. Tänk då om vi bodde mitt i stan, det vore klart obra!

Så varför drömma? Om jag inte gör något så är det väl inte värt att göra? Men å andra sidan drömde jag efter ett helt annat liv när jag levde med barnens far. Ett liv med både kärlek och frihet. Det har jag nu. Och det är kanske mest att jag vill stanna upp. Njuta av det jag har nu. De där fantastiska komponenterna som gör det underbart och värdefullt. De andra drömmarna, de som går att förverkliga, finns nog kvar ett tag. När sommaren är slut, rastlösheten gror och jag vill vara långt, långt borta.

Annonser