Öhh, ja, idag börjar jag jobba. Med andra ord blir jag ledig. Barnen har åkt med sin far till landet och kommer att vara borta resten av sommarlovet. Han har slarvat bort simkortet till sin mobil när han var på festival, så han kan inte ringa och gnälla. Yes, äntligen! Barnfri, ex-makefri, fri! Ja, jag jobbar, men när jag inte jobbar så är jag ledig. När man har Snöret så arbetar man hela tiden. Hela, hela tiden. Från det att han slänger sig upp på L i sängen mitt i natten, tills dess att man sätter på honom nattblöja efter att han har somnat. Det har varit skönt att ha honom länge. Det ska bli skönt att inte ha honom på länge. Nu kan jag äntligen ha sommarlov. Imorgon kommer (nog) Daniel. Det vankas öldrickande och skitsnack. Om jag får bestämma.

Ikväll blir det akuten igen. Halvnatt. Efter att jag skolades in i receptionen så är det liten sannolikhet för att jag hamnar på ortopedlinjen, men det skulle nästan också vara okej. Om inte annat så är det ju i alla fall inte halt. Jag tror att jag minns hur man gipsar och om inte annat så ska det bli skönt att komma tillbaka till jobbet, hur eller hur.

Jag kom ju in på utbildningen jag sökte, men jag kommer inte att gå den. Inte i år. Jag vet att jag gnäller mycket på mitt jobb, på att vara sjuksköterska och allt annat, men faan, jag tror att jag gillar det egentligen. Vad som helst kan hända och det är bara vädret och veckodagen som kan ge en fingervisning om hur jobbet kommer att vara. Ljuvligt. Jag älskar oförutsägbarheten. Det att saker faktiskt händer och att jag tycker att jag kan sköta mitt jobb.

Äntligen ledig, äntligen jobb.

Annonser