Jag har haft en pissnatt på jobbet. Inte bara kiss på golvet, utan bara pissigt. Jag fick överrapporterande sjuksköterska att gråta för att jag skällde så om allt hon inte hade gjort. Det känns jättehemskt och dåligt på så många sätt. Hon hade gjort så många och så grova fel att jag kände mig tvungen att gå och prata med chefen i morse. Det är så tråkigt. En stor källa för kritik mot mig som person är att jag blir väldigt målinriktad, väldigt elitistisk och väldigt krävande. Jag vet bara inte om det är bara min kritik mot mig själv, eller om det är en allmän kritik. Jag vill vara snäll. Jag vet bara inte hur man är snäll utan att vara korkad. Jag blir mer än lovligt less på mig själv när jag inte kan bestämma vilket ben jag ska stå på. Jag tyckte ju att hon hade fel, och då borde jag ha rätten att säga det. Men hon verkar så skör och jag är så mycket ångvält.

Idag fick jag personbeviset för skilsmässa. Kul, eller inte. Jag satte mig lite fint och grät i köket en stund. Jag kan bara inte förstå varför det är så svårt. Det är ju bara papper. Det är bara att skicka in. Men det är så svårt. Så oresonligt tungt. Så svårt att förstå hur pappersdelen av en avslutad relation skulle vara svårare än själva relationen att reda ut. Jag förstår inte alls.

Om två timmar ska jag till jobbet igen. En natt till och sedan en halvnatt. Efter det ska vi eller jag till lund. Helst vi. Jag hoppas verkligen att L får ledigt och att vi kan åka ihop. Jag vill att vi ska komma iväg ihop.

Nu är L och tränar hund, vallar tror jag. Så skönt att bara vara. Grina i lugn och ro. Jag blir så deppig av nattjobb ibland och när man blandar det med Intaget-strul och den förestående skilsmässan så blir det bara tungt och jobbigt. Så skönt att inte dela den känsla längre. Tycka synd om mig själv för att det blev så och bara, bara vara.

Annonser