Längsta rubriken, eller hur? Jag gör en fuling, en tillåten fuling. Jag är hemma och barnen är omhändertagna av barnomsorgen. Så får jag göra för att jag nu är student och inte bara sjuksköterska. Det är så jävla skönt!

När jag är sjuksköterska är jag det 100%. Det finns ingen ledig tid. Masken är alltid på och man ler och presenterar sig så många gånger per dag att man är helt slut när man kommer hem. När jag hämtar Snöret så är det Snörettid tills dess att Snöret sover, det vill säga typ 20.00. Sedan är dottern vaken en timme till och vill gärna också ha en mamma att prata med. Sedan kommer de lediga dagarna och då ska Snöret vara med mig och dottern ska gå hem direkt efter skolan. Det blir ingen ledig tid över huvud taget. Jag har varit så trött och så otroligt pressad av att ha det så med barnen. De barnfria veckorna jobbar jag ju nästan alltid natt och är död stor del av min lediga tid.

Jag älskar mitt jobb och jag älskar mina barn. Men en femåring som man aldrig kan släppa med blicken kombinerat med ett jobb där man alltid måste vara 100% och nattsrulet på det, det går inte. Så nu släppte jag kravet. Snöret får vara på dagis och när han kommer hem så orkar jag. Vi leker och pysslar och jag orkar lägga två timmar på att han ska få i sig sin pannkaka. Det är så mycket lättare. Så skönt att ibland få vara bara jag.

Det kan verka slött eller omdömeslöst, det kanske det också är. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Att vara mamma, väl jag är det, är så mycket mer värt än att göra ett halvdant jobb där jag alrig orkar bry mig. Aldrig orkar leka och skrikbråkar med Snöret för att vi är så trötta på varandra. Så nu är det så.

Utbildningen blir nog bra. Jag tror att jag ska gå och prata med min chef på fredag och försöka gå ner lite i tid. Vem behöver pengar när man kan låta bli och istället gå i skolan, liksom. Läskigt värre är det. Jag vet inte alls hur det här kommer att sluta, men jag tror att det är värt ett försök…

Annonser