Bittraste syrran i stan satt på jobbet och tyckte så jävla synd om sig själv. Syndast i helaste världen, rent av. Vet ni vad hon gjorde? Hon bestämde sig för att söka jobb på en vårdcentral! Tillåt mig att skratta! Ja, för nu har det gått ett par timmar och det visar sig att jag faktiskt hade en hjärncell kvar som kunde distansiera sig från röran och säga stopp. Jag har ingenting på en vårdcentral att göra. Jag kan hata akuten och önska att stället skulle brinna ner. Vara så jävla bitter att jag sitter kvar på min svarta snurrstol när det brinner omkring mig, och ändå, ändå har jag ingenting på en vårdcentral att göra. Det gör det dock inte alls lätt. För jag är inte nöjd. Men vad fan ska jag göra istället? Vad skulle vara meningsfullt, roligt, socialt, adrenalinigt och underbart? Vad kan man förvänta sig av ett arbete? Av en arbetsplats? Hur roligt ska man egentligen ha det? Just nu är det inte roligt och inte spännande och frustrationen hos sjuksköterskegruppen gör att ingen pratar med läkarna på mottagningen. Det är ett kallt krig som vi förlorar, steg för steg.

Nog om det. Jag har ingenting annat att tillföra. Jag är förbannad och trött och less. Ledsen i perioder för att det inte bara kan flyta. Fuck! Hata! Jag vill ligga i soffan och spela dataspel och slappa och öppna en öl när jag går upp. Bli förtidspensionär och få åka på LVM långt, långt borta. Långt borta är en jävligt lockande plats idag, men jag har skaffat lite måsten istället. I´m loving it!

Annonser