Ett nytt och väntat lugn lägger sig. Jag käkar plommon och trivs. Höstkrisen är formellt genomgången. På mitt bord ligger trattkantareller som ska rensas och torkas, brevid står en skål med plommon. Om två veckor börjar vi flytta. Lugnet och det vackra i hösten lägrar sig. Underbart. Jag jobbade igår kväll och det var också bättre än på länge. Allting är som vanligt, men jag accepterar. Istället för att bråka så lutar jag mig tillbaka. Nu är det nattvecka. Det är så skönt. Skönt att slippa dagarnas trams och logistikproblematik. Skönt att vakna när man vill och bara vara bakis tills det är dags att jobba igen. Jag tror att allt är bra och det är så skönt. Ibland är det bara att släppa rodret, flyta med och lita på att världen klarar sig utan att man styr den. Eller kanske rent av inser att man faktiskt inte styr den oavsett och bara avvakta utveckligen.

Annonser