Det som inte var meningen att vara ska äntligen lösas upp. Jag är så lycklig. Det kanske är fel känsla, men den är en berusande känsla att vara på väg att skiljas. Inatt skrev jag ut och fyllde i skilsmässoansökan. Det var så jävla skönt! Vi verkar kunna komma överens och det är ju nästan ännu bättre. Nej, det är det inte. Men det hjälper till att göra det enbart positivt. Med lite tur kommer jag också att få tillbaka mina tv-spel. Tyvärr på bekostnad av ett game boy, men sånt är ju livet. Jag kan skaffa ett nytt. Speciellt om jag blir utlöst från huset, men det gör inte så stor skillnad. Men lite frihet har ju ingen dött av.

Nu är det kent och kaffe och snus. En ljuvlig trio. Och så jag som inte har duschat idag. Men jag har sovit som en död i nio timmar och sedan gosat. Nu har jag inte tid längre. Sånt är livet tror jag. Jag funderar på att köpa godis på väg till jobbet. Jag gillar godis men blodsockret blir så jävla skruvat av att jobba natt att det inte känns så smart. Förut hade vi en vakt som alltid hade med sig godis. Nu har han fått sparken och hans efterträdare har ingen som helst känsla för hur man får kompisar.

Så nu ska jag åka. Konsum, sjukhuset, byta om, sätta upp håret. Säga ”Hej, molly heter jag och är sjuksköterska här i natt. Ledsen att väntetiden är så lång, jag hoppas att doktorn kommer snart, men jag vet inte och nej, det finns ingen tid att ge. Vill du ha fika medan du väntar?” Jag längtar. Jag hade inte alls hellre varit hemma och väntat på L och somnat brevid henne, för jag ÄLSKAR mitt jobb.

Annonser