Det hade kunnat vara sensommar. Men det är det inte. Jag hade kunnat vara på väg härifrån. Det är jag inte. Istället är det novembrisk ickenatt och jag går till jobbet, utan minsta lust. I går kväll lyssnade jag på Tracy Chapman i bilen hem från jobbet. Hon sjöng om att ta en snabb bil och fortsätta köra. Det är kanske så man gör. Jag måste gå nu för jag är på väg att bli sen. Sen vill ju ingen vara. Nattpersonalen vill hem, som alla mornar. Chefen kommer och kikar så att vi har kommit, som alla dagar. Det är måndag och november och den enda orsaken att gå till jobbet är att någon annan ska slippa vara där. Puss världen!

Annonser