Jag käkar frukost innan jobbet. Den består av kaffe och chips. Jag gillar kaffe och jag gillar chips. Jag har panik inför jobbet, men det är ologiskt. Jag vet att de har haft en överjävlig natt, men jag var ju inte där. Jag behöver inte träffa dem som var där förrän i kväll. Då kommer det att vara långt borta. De kommer att prata med varandra och jag slipper höra. Jag behöver inte lyssna, inte veta. Det de varit med om får ligga mellan dem och jag behöver inte fråga.  Fint så. Även gud har sitt helvete, säger Nietzsche, det är hans kärlek till människorna. Jag slits mellan tristessen och paniken. Ingenting förändras. Blötsnön lägger sig på vägen. Jag är så jävla trött på lidande. Jag fixar inte att inte ha adrenalinet. Men jag är mätt på lidande. Igår fick jag vin på jobbet, i vårt julklappsspel. Jag gillade det.

Annonser