Jag hör inte larmen på akuten, jag störs aldrig av trafik, grannar bekommer mig inte. Men väl det blir tyst, riktigt tyst, så njuter jag. När jag ska sova vill jag ha det tyst. Idag är det tyst. Barnen är hos sin far, l på sitt jobb. Hunden sover i ett annat rum. Jag tror att han är hemma, för jag tror att jag hade märkt om han gick ut. Det är så skönt. Att vara utan barn och ensam hemma är underbart. Det låter kanske märkligt, men jag var så trött. Jag kunde inte tänka längre.

Vännen A hade en väldigt pedagogisk genomgång av hur barnens far bedrivit sina tre veckor och hur jag hade haft mina tre veckor med barnen. Han har sina föräldrar, han var där i två veckor och fick sovmornar och biokvällar. När jag har barnen är det bara jag. Jag har inga föräldrar på det sättet. Okej, jag har L, men det är en helt annan sak. De förblir mitt ansvar alla dagar, alla nätter. Med Snörets sömnstörning som faktiskt fragmenterat varenda natt i tre veckor, så blir det omöjligt. Vidrigt. Jag blir en gråtande zombie som bara vill bort.

När barnen var lämnade så kröp jag ner hos L. Jag sov djupt tills klockan var nästan elva. Efter det kaffe och slappa. Tystnad. Den tystnaden var värd så mycket. Att inte ha en tid att passa, inget dagis som kan ringa om sjukt barn, inget spring, det var värt så mycket. Efter ett par timmar var jag jag igen. Underbart.

Jag älskar mina barn, det gör jag faktiskt. Till och med efter tre veckor så tycker jag att de är underbara. men jag förstår inte hur man gör. Jag förstår inte hur man är ensamförälder, hur man överlever. Tänk att det finns så många som faktiskt klarar av det. Som lever med sina barn, dag efter dag, år efter år. Som inte har barnvakt eller sambo eller avlastning. Och så jag som bara inte fixar tre veckor. Märkligt. Men jag är imponerad.

Imorgon ska jag administrera hela dagen. Bara jag och en dator på ett kontor. Göra manualer och utbildningsprogram. Sedan ska vi kika på vännernas nya baby. Jag längtar. Jag älskar bebisar. Jag och vännen A har köpt babykläder i rosa och grönt. Jag hoppas att vännerna accepterar rosa till sin lilla kille.

Hade jag hittat sladden till min kamera hade jag slängt upp ett kort på världens finaste Snöre när han övar sig på att sova. Men jag hittar ingen sladd…

Annonser