Det är två dagar sedan jag opererades. Jag mår ganska bra. Min högertutte är välbandagerad och ömmar, men det går bra. Snart är det dags för luchmedicin. Jag tänker mig att jag forsätter med nsaid i två veckor, just nu är det voltaren, men ikväll byter jag till ipren. Det verkar vara lite mer skonsamt för min lilla mage. Ett par dagar med voltaren ger mig magkatarr. Panodil tänkte jag nog fortsätta med i en vecka i alla fall. Det lär ju visa sig. Antibiotikan fick jag 50 tabletter av. Jag ska äta 42 men tänker att jag nog tar 50. Jag vill inte få fler infektioner.

Just nu är det stora problemet att jag inte kan tvätta mitt eget hår. Jag får citat ”duscha nedre” själv och få hjälp med hårtvätt. Det finns lite kropp där emellan som jag brukar inberäkna i en dusch, men det finns ju handfat och tvättlappar. Så brukar ju folk över 90 göra och funkar det för dem så… För övrigt har jag yrsel, inte rotatorisk, men inte heller nautisk. Sannolikt är den blodtrycksutlöst, men det finns inte ens en gnutta ortostatism i det, så jag vet inte. Eller så är det bara att jag inte riktigt har kommit igång än. Det finns inte så mycket att göra, som jag faktiskt kan göra. Jag skulle vilja dammsuga, men får inte, för det är för tungt. Jag skulle vilja måla, men det är i nuläget lite för ansträngande. Framåt nästa helg kanske. Mer än mycket annat vill jag duscha. Åh, jag längtar. Descutantvättningen gav svintohår som snabbt övergick i uteliggarhår. Så flottigt.

Ikväll kommer L hem, äntligen. Jag ska vara yrselfri då så jag kan hämta henne på stationen. Det bara ska gå. Yrsel är så lamt, men lite handikappande. Men alltså, det är ruggigt synd att klaga. Jag mår så mycket bättre än efter förra operationen. Jag är inte så svullen och jag behöver inte morfin. Prima liv!

Annonser