Jag vaknade klockan tre i natt. Det händer aldrig. Jag har svårt att somna, men sedan sover jag. Men inte i natt. Jag vaknade och hade ont och var så rädd att jag grät. Det var lite dumt för jag väckte L med allt snörvlande. Hon gav mig panodil och sa att det skulle bli bra. Hon är bra. Jag var så ledsen och jag kände mig så enfaldigt jävla dum. Det finns ju lite få nyanser ibland i mina känslor. Framåt morgonen kunde jag återigen se en viss fördel med att åtminstone försöka vara tvåbröstad. Om inte annat så för att man belastar fel och får ont av att bara ha ett bröst. Om man sedan är så dålig på att ha externprotes, som jag är, så gör det ju inte saken lättare. Men just där och då. När jag insåg att jag kan få en ny infektion, en ny sepsis, ett nytt enkelrum på nittonde våningen, då var det så tungt.

När jag var inlagd i somras så var jag så arg. När vi kom in i mitt enkelrum på avdelningen sa jag till L att det såg ut att vara ett bra rum att dö i. Jag vet inte varför jag sa det. Det var nog mest en dum sak man säger när man tappar fotfästet. Jag rullades ner till operation och träffade en gammal kollega som sövde mig. Jag började gråta direkt och grät tills jag somnade. Arg och ledsen och utan kontroll. Det var vidrigt. Och med berått mod går jag i fällan igen. Det har gått tre dygn sedan jag opererades. Postoperativa infektioner brukar ge sig till känna det tredje dygnet. Men jag äter antibiotika. Kan det förlänga symptomdebut? Förra gången tog det två veckor. Varför skulle jag få en infektion då?

Ja, jag är nojig. Det kanske märks. Jag är trött och jag har ont. Temp 36.8, i morse 37.2. Dottern har varit här idag. Jag ringde hennes far och frågade om hon inte kunde komma över om hon hade lust. Hon ville och fadern är välsignat trevlig för närvarande. Jag har försökt lära henne sticka, vi har försökt sticka ett nalletäcke, det är inte så lätt, men det ska gå. Nu går hon och lägger sig.  Hon är ett underbart barn. Hon gillar inte operationsgrejen. Jag hoppas att hon kommer att slippa den. Jag hoppas att man ska hitta genen och hon ska inte ha den. Så bara är det. Hon ska inte behöva gå igenom det här!

Nu ska jag pilla i mig mina mediciner och försöka rycka upp mig. Nu räcker det med gnäll!

Annonser