Jag fortsätter noja. Det blir liksom inte lättare med tiden. Bröstet är svullet, för svullet. Det gör fortfarande lite för ont. Jag förstår inte varför. L säger stora blodkärl, jag skriker infektion. Men jag äter heracillin, är det någonting som ska fungera, så är det just det.

Jag går ner mig i fundera över mitt opererade bröst. Det är så dumt, så jävla dumt. Det är bara det att jag inte kan låta bli. Jag tänker att jag ska gå till jobbet istället. Men inte ska jag vara på en akutmottagning med oläkta op-sår. Jättedåligt. Och så fortsätter jag tänka. Jag tänker att jag borde skärpa mig, borde låta tiden gå, borde låta bli att snusa och ta en nyttig promenad istället. Men det gör jag inte. Jag lägger in en snus, tar en kopp kaffe och fortsätter noja.

Barnen kom idag och Snöret hade haft en jobbig dag på dagis. Han var arg och tyckte att vi skulle krocka med andra bilar på vägen hem. Nja, kanske inte. Nu har han ätit och somnat. På dagis har han fått en ”argboll” den ska han bita i eller nypa på när han blir arg, istället för att bita personalen. Jag visste inte att det var ett problem, men jag gillar lösningen. Den ska klart implementeras hemma. Bytesdagar är jobbiga dagar. Hade inte L varit hemma vet jag inte vad jag hade tagit mig till riktigt. Men nu var hon hemma och hon är så bra. Hon får fason på Snöret när ingenting funkar för mig. Efter en kvart på rummet med L kom Snöret ner och åt mat med oss, satt vid bordet till och med. Wow!

Imorgon ska jag till min läkare. Jag vill så gärna att han ska säga att allt är normalt. Sedan ska jag till jobbet och leka med min dator lite. Jag tror att det kan vara nyttigt i alla fall. Bacillerna till trots. Nu mera kaffe!

Annonser