Ja, det är okej. Det blir svaret när jag frågar vännen hur det är. Vi ska dit på middag och jag tolkar som vanligt. Jag tror att det betyder ett nytt missfall, men jag vill inte. Jag vill ju att det ska växa och bli bebis. Vad betyder okej? Varför säger han så? Jag borde ringt hans fru, för jag hatar överraskningar. Nu har det gått så lång tid och så många graviditeter att det känns som ett naturligt mönster. Jag hatar att inte orka hoppas. När jag som står bredvid inte orkar heja längre, hur jävla vidrigt är det då inte för dem?

Men, men… vi ska dit om en timme och det lär ju visa sig vad världen och värden har att bjuda på. Själv är jag trött och sliten och så inte sugen på fler kriser i närområdet. Jag vill ha rosor och solsken. DrB ringde och hävdade på sin brutna svenska(tyska?) att det var fantastiskt väder. Snacka om att gå med näsan i vädret. Titta ner och upptäck den vidriga, vita sörjan som ligger på marken. Det är inte fantastiskt om det är snö. Snö suger, idag också!

L övertalade mig att spela schack idag. Hon vann. Jag vill inte spela schack. Jag hatar schack! Sedan hånglade vi i soffan tills hon beslöt sig för att ringa en kompis istället. Jag är inte sur, jag är frustrerad. Sånt är väl livet. Jag kompenserar med kaffe. Sex eller kaffe, vem har någonsin brytt sig om spannet där emellan…

På det hela taget är det en klassisk söndag. Ingenting blir gjort och timmarna går. Det är ju inte så att jag har massor av tid alla andra dagar. Jag hoppas på en lugn middag utan negativa överraskningar. Jag hoppas på ett litet tickande hjärta och god mat.  Glass till efterrätt och färre mobiltelefoner…

Annonser