Sedan jag började gå civilklädd till jobbet så måste jag bestämma saker själv. Jag ska bara se till att leverera grejer som faller mina chefer i smaken, så att de är nöjda. Vad det är för grejer verkar spela mycket mindre betydelse. Förutom att jag ska göra en ny telefonlista. Den gamla innehåller 120 telefonnummer och har fullskrivna, kopierade marginaler med andra ”nyttiga” nummer. Jag ska göra något som alla ska vara nöjda med och det är som vanligt inte helt lätt. Det måste liksom vara superbra, för annars kan jag sitta kvar här och dricka kaffe. Så hur många nummer till narkosen behöver man, egentligen? Efter det ska alla nummer provringas för att se att de är rätt. Jag är inte jätteförtjust. Jag förstår att det behövs en ny telefonlista, jag förstår att jag ska göra den, men jag förstår inte hur jag ska motivera mig själv att få det gjort. Det är så vansinnigt jävla tråkigt.

Efter det ska jag fortsätta vara min egen lobbyist och tjata på läkare, skicka söta men arga mail, dricka kaffe och seriesnusa.

Ute skiner vårsolen och jag har slutat med långkalsonger. Det är ganska dumt, för jag fryser. Min del av världen är inte riktigt vårvarm ännu. Jag längtar efter krokusar och snödroppar och smältvatten, efter en vårdrink i solen, värme och kvällspromenader. Det kommer väl det också. Kanske.

Annonser