Vi åkte till Spanien och vi badade. Vi samlade stora snäckor på stranden och vi lekte i vågorna. Spenderade ändlösa nätter på terrassen, under vinrankan. Vädret var bra. Jag åker inte tillbaka. Paniken i min svenskspråkiga bubbla visste inga gränser. Hela tiden omgiven av människor som jag inte kunde kommunicera med. Då och då fick jag in ett ord och människorna runt bordet applåderade och tyckte att jag var duktig. Jag hade ångest. Jag kände mig ensam, värdelös och stressad. Jag vill inte prata mer om Spanien. Jag tycker att det är ett fint land och människorna var trevliga och snälla. Jag var som bara jag kan vara när jag är som sämst. Här är OST till min del av spanienresan:

Annonser