image

Skogen har slutit sig kring mig. Det är ett flottigt avtryck på glasögat. Sambandet mellan dessa två fakta är lika kryptiskt som det faktum att jag befinner mig vid slutet av en skidbacke. Har slutet ett namn när början är toppen? Varför sover inte jag? Dagens utbildning var ett skämt. Det var inte bara mitt fel. Jag antar att någon annan hade fått liv i den livlösa gruppen. Men jag kunde det inte.

L säger att jag har ett normalt sömnbehov. Min kropp nejar det i hennes frånvaro. Det är så tyst här. Mitt i urskogen. Om man kunde räkna ljud skulle det vara lättare. Men tystnaden och skogen blir som att vara instängd. Lite som en resa till Twin peaks. Det är vackert men dåligt och överallt ligger en dimma av furu från sågverket. Det borde vara vilsamt, men det är det uppenbarligen inte! I morgon får jag åka hem. Sova i min säng, ta in min post. Vara i mitt universum och inte David Lynch.

Annonser