Det här en låt som gör mig glad. Självklart hade det hjälpt om Johan Johansson kunde sjunga, men man kan inte få allt. Det hade också varit bra om de hade en större budget än min dotters veckopeng. Nu är det som det är och jag tycker att låten är underbar. Jag vill springa ut i solen och sjunga på torg. Kraven är inte så höga, men det funkar ju ändå. Här kommer Johan med VA?

Jag gillar inte schlager. Alls. Men det var en pojke som arbetade på samma äldreboende som jag för länge sedan. Han tog sin bil och massor av de gamlas mediciner. På minnesstunden spelades den här. Jag lyssnar inte på schlager och hör aldrig den här låten spontant. Varje gång jag hör den så gråter jag, till och med nu. Det var så meningslöst att någon som bjuder upp dementa tanter till en dans ska få en minnesstund.  Det sitter i tårkanalerna, som ett gråtminne. Jag vet inte om den är bra. Den är vita liljor och en otröstlig mor. En chef som gråter sig igenom ett kort tal och ett namn av en tjugoåring som jag har glömt. Hur kan man glömma vad någon hette, men fortfarande gråta av hans favoritlåt?

Annonser