Sommaren 1996 åkte jag buss med Elin. Älskade, fina Elin. Vi åkte till Bonn för socialistiskt läger. Det var så stort! Jag var inte ens 16 år och kom från en liten stad där det inte fanns stadsbussar. I Bonn fick jag lära mig att åka tunnelbana själv och köpa tyska värktabletter utan att någon tolkade åt mig. På bussen dit satt jag och Elin med huvudena sammanpressade för att kunna lyssna på samma freestyle. Elin var som en storasyster för mig och jag borde skriva till henne. För att jag tycker så hemskt mycket om henne, för att jag nog borde bemöda mig med att säga det till henne och för att hon skrev till mig för länge sedan. Ett brev om flottigt hår och raggsockor men också om att hennes far gått bort. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville säga att det borde ha varit annorlunda och att jag också saknade att ha flottigt hår och raggsockor. Att doften av gammal kompost var borta ur mitt liv också. Men hur jag än skrev så blev det fel. Här kommer i alla fall låten. Det är Cranberries med Dreams. Soundtrack till en magisk tonårssommar.

Annonser