Jag är så trött. Så less på barnansvar. Så less på att leva barnliv. Nu har jag och Snöret ätit middag i en och en halv timme. Nalle Puh har kommit och gått, fiskpinnarna består. Det är som det är när det är som sämst. L är ute någonstans och dottern har haft den goda smaken att låsa in sig på sitt rum. Dagen har varit lång och vild och jag är mer less än nödvändigt. Jag önskar att jag hade mer tålamod. Kan det inte bara komma tillbaka? En och en halv vecka kvar. Dottern vill bara shoppa, sonen vill bara vilda. Jag står mitt emellan och vill vara kvar i mitt trädgårdsland. Inte passa barn dygnet runt. Dottern är dessutom stor nog för att gnälla på att jag går och lägger mig för tidigt. Börjar känna mig smått psykotisk.

Det är ju inte barnens fel. Det är jag som är mamman, jag som borde reda ut situationen. Men jag vet inte vad jag heter snart och jag saknar min frihet som om det vore syre. Ge  mig luft för fan! Om inte annat så kom hem med min mobiltelefon och ge mig åtminstonne min eskapism tillbaka. Jag behöver den!

Annonser